Klockan är 05.11 och Marcus Söderberg öppnar sin hjärna och börjar skriva:
Happ det vart alltså ingen sömn denna natt, ett jävla helvete! Kan bero på allt som snurrar i mitt alldeles för lilla huvud för alla tankar som flyger runt. Det mesta som jag tänker på är lägenhet och jobb i Eskilstuna, att få det nu vore så jävla gött. Tror inte det är något jag önskar mer nästan, det är som en tyngd som bara pressar mig neråt. Jag vill som sagt inte gå här hemma längre, jag har varit hemma i 3 dagar och vill redan göra någonting. Kalla mig rastlös, kalla mig barnunge, kalla mig uppmärksamhetskrävande eller vad fan ni vill, men jag har tröttnat på det "tråkiga" livet.. Det var inte det här jag drömde om när jag var en 8-9 årig grabb som sprang runt och trodde jag skulle glida runt som någon jävla rockstar genom livet. Man kan ju alltid drömma, sen när jag blev 15 så började man kanske inse lite att det var inte enkelt, nu sitter jag här, 20 år gammal, arbetslös och uttråkad! Vadfan missförstå mig inte, jag har inga problem att vara ensam (blir uttråkad när jag är ensam) så, jag kan lätt slå ihjäl en vecka helt själv i en lägenhet eller ett hus, ge mig en dator och en tv bara. Poängen är att jag vill ha "rörelse" i livet, ni förstår.. Inte ha en 3-4 dagar i sträck då jag knappt gör ett skit mer än att just sitta vid datorn eller tv:en. Det är det jag menar med att slå ihjäl tid, det är jag en mästare på. Men det är ju såååå trååååkigt! Jag vill aldrig växa upp ordentligt och göra dom här vuxensakerna, jag är en äventyrlig själ på något sätt. Skulle en kompis komma fram till mig och säga, vi åker på kryssning imorgon, hade pengarna funnits så hade jag sagt ja på en gång, eller även om inte pengarna hade funnits så hade jag sagt "ja, jag löser det, vore skit roligt med en kryssning, vi drar". Ja ni vet. Nu sitter jag och skriver ner mycket av det som snurrar i mitt huvud, jag antar att det här ska vara dom bästa åren i mitt liv, men jag har mig själv att skylla! Det blir vad man gör det till mr. Söderberg, det vet jag också. Men ni förstår själva principen, jag gnäller absolut inte på mitt liv. Det är såhär det är just nu, det tar jag. Jag hoppas/tror att om några månader ser allt mycket ljusare ut! Det är bara lite depp jag måste få ur mig för att kunna tänka mer klart. Bara det att jag behöver göra olika saker, jag har skrivit i mitt cv och personliga brev att jag strävar efter att alla dagar ska vara olika på sitt eget charmiga sätt, inte riktigt så skrev jag men något liknande. Jag hatar faktiskt när dagar ser så likadana ut, jag vill uppleva nya saker gång på gång och jag vill lära mig nya saker. Sen har jag inte sovit nu heller, då kommer allt på en gång. Men jag hoppas ni förstår det jag vill komma fram till, poängen i hela det här blogginlägget. Kan sammanfatta det med ett ord: Impuls! Jag måste försöka göra mer saker jävligt impuls.
Tack till er som orkade läsa allt, hoppas ni sover gott så hörs vi snart igen!
Love
/ M.
Full och glad vill man va kompisar!
Happ det vart alltså ingen sömn denna natt, ett jävla helvete! Kan bero på allt som snurrar i mitt alldeles för lilla huvud för alla tankar som flyger runt. Det mesta som jag tänker på är lägenhet och jobb i Eskilstuna, att få det nu vore så jävla gött. Tror inte det är något jag önskar mer nästan, det är som en tyngd som bara pressar mig neråt. Jag vill som sagt inte gå här hemma längre, jag har varit hemma i 3 dagar och vill redan göra någonting. Kalla mig rastlös, kalla mig barnunge, kalla mig uppmärksamhetskrävande eller vad fan ni vill, men jag har tröttnat på det "tråkiga" livet.. Det var inte det här jag drömde om när jag var en 8-9 årig grabb som sprang runt och trodde jag skulle glida runt som någon jävla rockstar genom livet. Man kan ju alltid drömma, sen när jag blev 15 så började man kanske inse lite att det var inte enkelt, nu sitter jag här, 20 år gammal, arbetslös och uttråkad! Vadfan missförstå mig inte, jag har inga problem att vara ensam (blir uttråkad när jag är ensam) så, jag kan lätt slå ihjäl en vecka helt själv i en lägenhet eller ett hus, ge mig en dator och en tv bara. Poängen är att jag vill ha "rörelse" i livet, ni förstår.. Inte ha en 3-4 dagar i sträck då jag knappt gör ett skit mer än att just sitta vid datorn eller tv:en. Det är det jag menar med att slå ihjäl tid, det är jag en mästare på. Men det är ju såååå trååååkigt! Jag vill aldrig växa upp ordentligt och göra dom här vuxensakerna, jag är en äventyrlig själ på något sätt. Skulle en kompis komma fram till mig och säga, vi åker på kryssning imorgon, hade pengarna funnits så hade jag sagt ja på en gång, eller även om inte pengarna hade funnits så hade jag sagt "ja, jag löser det, vore skit roligt med en kryssning, vi drar". Ja ni vet. Nu sitter jag och skriver ner mycket av det som snurrar i mitt huvud, jag antar att det här ska vara dom bästa åren i mitt liv, men jag har mig själv att skylla! Det blir vad man gör det till mr. Söderberg, det vet jag också. Men ni förstår själva principen, jag gnäller absolut inte på mitt liv. Det är såhär det är just nu, det tar jag. Jag hoppas/tror att om några månader ser allt mycket ljusare ut! Det är bara lite depp jag måste få ur mig för att kunna tänka mer klart. Bara det att jag behöver göra olika saker, jag har skrivit i mitt cv och personliga brev att jag strävar efter att alla dagar ska vara olika på sitt eget charmiga sätt, inte riktigt så skrev jag men något liknande. Jag hatar faktiskt när dagar ser så likadana ut, jag vill uppleva nya saker gång på gång och jag vill lära mig nya saker. Sen har jag inte sovit nu heller, då kommer allt på en gång. Men jag hoppas ni förstår det jag vill komma fram till, poängen i hela det här blogginlägget. Kan sammanfatta det med ett ord: Impuls! Jag måste försöka göra mer saker jävligt impuls.
Tack till er som orkade läsa allt, hoppas ni sover gott så hörs vi snart igen!
Love
/ M.
Full och glad vill man va kompisar!
