Hej.
Då var vi här igen, jag har helt tappat dygnsrytm. Kan inte sova på nätterna, somnar runt 6-7 och vaknar först 13-14 tiden, det är inte okej. Jag vet varför, jag vet vad som håller mig vaken, men jag kan inte ändra på det. Jag är för jävla seg och dålig på att få saker till rätta, jag är för jävla stolt för att inse att jag måste se saker och ting annorlunda, jag är överlag en människa som vet vad han tycker, som visar det och som står för det. Just nu? Är jag inget av det, jag kan inte sätta fingret på vad jag är, känner mig bara ruskigt värdelös för tillfället, har inget jobb och därmed inget liv. Min sömn måste börja fungera normalt, därför har jag bestämt mig, inatt dygnar jag for real, sen blir det att gå och lägga sig i tid imorgon och sen gå upp runt 8-9 för att få tillbaka känslan, jag skulle må så jävla mycket bättre av det. Det är dags att ordna upp ditt liv Marcus Söderberg, du kan inte stå och titta på när det rasar.. Det gäller att ta en legobit och bygga ihop allt, det är du som är ingenjör, det är ditt ansvar ifall tornet rasar eller står kvar. Känner att jag måste titta tillbaka på de gobitar som finns i mitt liv, på de bra sakerna jag faktiskt åstadkommit, som den människa jag lyckats vara och vill vara. Jag skulle kunna gråta över mina misslyckanden, jag skulle kunna ångra mina misslyckanden, men jag gör fan inte det. Det är gjort och jag måste stå för det. Varför inte gå in på tjejer när vi ändå håller på? Det är ju en av de största problemen i mitt liv, en av de svåraste att lösa. Varför misslyckas jag? Vad gör jag för fel? Vad är det som egentligen går snett? Det är mina tankar som jag gärna vill ha svar på.. Jag är för stolt för att inse hur mycket jag har sumpat, jag har även varit den som svikit men jävlar vad jag har blivit sviken samtidigt, jag har tappat en del guldkort i mina dagar, en del tittar jag ofta tillbaka på och undrar varför? En del, är svarta i mitt liv, de finns inte kvar. Jag saknar känslan av närhet och trygghet, jag saknar att höra orden "Jag älskar dig" det kan vara så enkelt?
Släpp det och gå över till de fantastiska vänner och den fantastiska familj jag har, vad fan skulle jag vara utan dom? Utan mina absolut bästa vänner Yasemin, Alexander, Hazbar, Jimmy, Fredrik och Robin, ni är guldvärda. Utan min familj Pappa, Mamma, Rickard, Conny, Carola, Farmor och Farfar, ni är guldvärda.
Sånna här stunder kan jag inte låta bli att sakna min Mormor också, jag hoppas du kan läsa det här från himlen. 7 år har snart gått och jag saknar dig så otroligt mycket, jag kommer alltid att älska dig och hoppas vi ses när det är min tur att säga hejdå.
Nu vart det här jävligt känslosamt, nu har jag verkligen öppnat mitt hjärta för alla er läsare. Men läs om ni vill, det är mina ord och mitt liv, den här gången har jag verkligen delat mycket med er.
Ha det bra
/ M.
